Den till en början något slutna titeln ”Lyser och lågar”, visar sig efter fullbordad läsning vara en riktig fullträff på Ulla-Lena Lundbergs roman. Det betyder inte att boken inte innehåller en del smärre svackor som vi ska återkomma till.
Men först bör lyskraften nämnas. Den som ännu en gång accentueras i författarens särdrag, en ivrigt forcerande och medryckande språkdräkt som tecknar ett händelseförlopp präglat av glöd och lyskraft mitt i tjockaste mörkret.
I ”Lyser och lågar” finns, liksom i Finlandiaprisvinnaren ”Is”, flera dramaturgiskt stegrande passusar som gestaltas utifrån en berättarkonst som är både brännande och skälvande. I den här boken synliggörs ett barns dödskamp mot digerdöden, tidigare var det is som utgjorde brännpunkten.
De tidigare romanerna ”Marsipansoldaten”, ”Is”, och nu ”Lyser och lågar” kan man se som en form av dokumentär trilogi som tar avstamp ifrån författarens egen släkthistoria. Det handlar om ett antal familjers berörande öden som gestaltas utifrån dramatiska hållpunkter i Finlands och världens historia. I den nya romanen kan nämnas missväxtår, Krimkriget, inbördeskriget, Februarimanifestet, samt de stora folkrörelsernas tid vid slutet av 1800-talet.
I bokens slutskede rör vi oss i tider som präglas av ett politiskt och bildningsmässigt uppvaknande, samtidigt som det finns ett starkt motstånd mot förryskningsprocesserna. ”Lyser och lågar” utgör i sig en form av triptyk där tre generationers öden tecknas som enskilda bilder, men alla utgående från samma släkt. Handlingen omspänner en tidsperiod från mitten av 1800-talet fram till början av 1920-talet.
Eventuellt kan man se de enskilda delarna som en form av kronologiska långnoveller, där de gemensamma beröringspunkterna i första hand utgör släktskapet mellan huvudkaraktärerna. Vill man accentuera någon form av centrum för handlingen är det ändå Finns folkhögskola i Esbo som utgör bokens nav.
Romanen inleds med en genomgående mörk skildring som tar avstamp i fem Vöråflickors ofrivilliga flykt till Helsingfors efter Vasa brand 1852. Nu tvingas de bort från stadens sotiga ruiner för att söka sin lycka som pigor på annat håll. Några av dem försvinner ur handlingen redan under vandringen söderut, men förblir ändå minnesvärda.
Pigan Bitt är en av de strävsamma ungdomarna som hungriga och sargade tar sig vidare till fots genom stundvis skrämmande finnsocknar där språkförbistringen är ett faktum och unga flickor lovligt villebråd. I Tenala möts de av mer gästfrihet innan de småningom äntrar storstaden.
Handlingen övergår snart i ett ryskt fälttåg som skildras utifrån mastigt drypande skildringar som bygger på autentiska dagboksanteckningar från Krimkriget när de finska soldaterna är på väg mot Turkiet. De leds av soldaten i det finska gardet, Valentin Nyström, i en text som präglas av underliggande sarkasm.
När och om Valentin återvänder från kriget planerar han att gifta sig med den hemmaväntande pigan. Deras relation kommer dock att präglas av maktmissbruk och trätande som skildras i stiligt återgivna argumentationsscener med snudd på värme och kärlek. Det samma gäller senare också dottern Olgas relation med maken Robert Borgstedt (i verkligheten Robert Rostedt) som blir den nygrundade folkhögskolas rektor. Här går romanen in i ett nytt skede.
De fem pigornas resa genom dystra Finland får nu sin motvikt i den gnistrande grand tour liknande bildningsresan som det unga paret Borgstedt företar sig när de färdas genom folkhögskolefadern Grundtvigs Danmark och vidare till Sveriges entusiasmerande folkhögskolelandskap. Finland ter sig i jämförelse som ett armt utvecklingsland. Med ungdomlig glöd som liknar väckelsens eld när den är som hetast, anammar de unga uppdraget att skapa en motsvarighet i Svenskfinland.
Robert Borgstedts klena hälsa hindrar honom inte från att bli rektor för skolan som I verkligheten grundades 1891 under namnet Mellersta Nylands folkhögskola. Hälsan hindrar honom inte heller från att vara hätsk och sårande mot sin hustru Olga, som undergiven sin man, får anta uppgifter som lärare i husliga ämnen och bli internatföreståndare. Ödet i form av återkommande tragik kommer dock snart att stärka hennes position på skolan.
Dottern Karin som växer upp i en hermetiskt tillsluten atmosfär av bildningsideal och en rik flora av konst- och kulturyttringar, växer småningom upp till en egensinnig kvinna som är med och kämpar för kvinnors rösträtt. Hennes liv utgör bokens sista del.
Det är ett ambitiöst och vidsträckt romanbygge på nästan fyrahundra sidor som Ulla-Lena Lundberg gett sig i kast med, och stoffet kunde gott ha räckt till flera romaner. Samtidigt lyckas författaren bibehålla en sammanhållen båge, även om den kunde ha gjorts tunnare utan att förlora sin bärkraft.
De refererande skildringarna av de ideologiska strömningarna och de dramatiska turerna kring folkhögskolans ledning är inte alltigenom vackert skönlitterärt gestaltade, men däremot mycket autentiska med tanke på den finlandssvenska folkhögskolemiljöns historiska händelseförlopp, anda och kärna.
Tidigare i boken byter berättarperspektivet överraskande till jagform på ett ställe, och berättargreppet att referera debatter som om texten vore ett pjäsmanus med angivna replikförare och repliker känns svårläst.
Kvinnokaraktärerna lyser genom alla generationer trots sorgerna de tvingas bära i tidig ålder. I det samhälleliga är det männen som står där till synes orubbliga på barrikaderna tills döden tar någon av dem. Också döden skildrar författaren vackert, kärnfullt och utan att bli det minsta morbid trots saftiga beskrivningar.
Bland de eldiga männen som flimrar förbi syns folkhögskolans senare rektorer, Uno Stadius och Arvid Mörne. De synliggör hur det bakom kulisserna förekom ett politiskt maktutövande och hur de till synes blida folkhögskolorna utgjorde en form av maktelitistiska spelknappar för sina karismatiska ledare.
Boken är som helhet en värdefull skildring av tidigare generationers kamp med att föra det finländska folket från analfabetism till en form av bildningsvördnad. Det är en viktig påminnelse i tider då bildningens betydelse igen är ifrågasatt och de finlandssvenska folkhögskolornas låga flämtar betänkligt.
LITTERATUR
LYSER OCH LÅGAR
ULLA-LENA LUNDBERG
Roman
Förlaget, 2022
Juttu on alunperin julkaistu Nya Åland -lehdessä 8.9.2022.